about

Malmöbaserade Felisia Westberg följer upp sitt kritikerhyllade debutalbum ”Magic We Make” (2020) med ett album på svenska – ”Himlavandrare” – den 9:e december. 

Albumet, som består av låtar som Westberg arbetat fram under 8 års tid, är ett inspirerat epos av oväntade arrangemang, ambitiös instrumentering och omsorgsfullt snickrade melodier. Referenserna är många – från 60-talets mjuka folkrockscen, via 70-talets orkestrala rock, till ett avskalat och vemodigt singer-songwriter-uttryck. Allt tillsammans utmynnande i något som känns helt här och nu. Det är dynamiskt, varierat, intressant. I centrum av de snillrika låtarna står Westberg med sin röst, som klädd i den svenska språkdräkten blommar ut under albumets 9 spår.

Felisia berättar själv om processen: ”Snarare än att jag har utgått från befintliga musikaliska referenser och försökt uppnå deras sound så tycks inspirationen komma inifrån låtarna själva, som att de är små mysterium som uppenbarar sig för mig och jag har fått lista ut vad det är de vill säga mig. Jag gillar den processen, det känns som en skattjakt. Min känsla är att jag inte har skrivit en enda av de här låtarna, utan snarare att jag har hittat dem. Eller kanske de som har hittat mig.” 

Berättelserna är jordnära. De utgår ofta från allmängiltiga bilder men dras snabbt ner på detaljnivå. ”Skywalker”, till exempel, finner sin grund i det faktum att det fortfarande är en aerodynamisk gåta att humlor kan flyga. Det borde inte gå, men de gör det ändå. Symptomatiskt för både mänsklig och musikalisk kraft.

Albumet som helhet andas mötet mellan hantverksskicklighet och chosefri inspiration. Att ett klassiskt albumformat är grunden märks i hur allt hänger ihop: från det inledande fågelkvittret i instrumentala ”Gröna Dalen”, via den tuggande, filmiskt mörka ”Nattens Ridå”, till de skira stråkarna som vaggar oss i ”Evighetsfarkost”. Och när den avslutande, över sju minuter långa, ”Hymn” (inspirerad av Led Zeppelins episka ”The Rain Song” från 1973) mynnar ut i ett arpeggioförsett, ständigt svällande outro tas vi med på färden mot något annat, något okänt. 

Felisia Westberg är, förutom soloartist, även aktiv som musiker med en uppsjö välbekanta namn som Ane Brun, Rebecka Törnqvist, Ale Möller, Siri Karlsson och Iiris Viljanen. Hon är även en del av reggaebandet Solkatten och indiepop-bandet Hands Down.

 

Press:

Recension i Lira Musikmagasin:

“Överväldigande storhet”

“Blandningen pop, visa och folkton låter ana inspiration från 1970-talet. Men instrumentklangerna och inspelningsljudet hade knappast kunnat åstadkommas i en dåtida studio. Felisia Westberg sjunger med klar, rak röst. Kolsvarta gardiner och Evighetsfarkost kunde vara folkvisor till akustisk gitarr (innan fler instrument och kören kommer in). Allt är nu och avslutande Hymn är poplåtar, riktigt bra nutida pop.

Albumet inleds med stråkkvartett och vad som snarast är samtidsklassisk konstmusik i instrumentala Gröna dalen.”

Intervju  i "Gefle Dagblad"

Intervju i "Arbetarbladet"

Intervju "Vakentimmar"